Award och helgens projekt

Jag har fått en award av Monica med bloggen Lilla Monica pysslar. Tusen tack snälla Monica, blev jätteglad! :)

Awarden går ut på att berätta om saker som gör en glad. Oj, den listan tror jag kan bli hur lång som helst!

• Min familj, framför allt min underbara man som gett och ger mig så mycket, min livskamrat, min soulmate och vän. Och naturligtvis min snälla mamma som alltid finns där och ställer upp. Tack för att ni finns!
• Att resa. Det är något som verkligen är livskvalitet för mig och gör mig glad, att få upptäcka nya platser och vidga vyerna.
• Att få göra sånt jag tycker om och trivs med.
• Att få vara vid släktens lilla stuga vid havet, vårt sommarparadis. Den plats på jorden som jag älskar allra mest.
• Djur, vad vore livet utan djur?
• Naturen när den är som allra bäst. En gnistrande vacker vinterdag, eller en underskön solnedgång ute i skärgården, eller utsikten från en höjd. Naturen bjuder på så många glädjeämnen!
• Sommar! Den bästa årstiden av alla, när man verkligen får känna att livsandarna vaknar och alla sinnen njuter.
• Mysiga lördagar med långpromenad, god mat, bastu och en bra film.

Ja, jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, för visst finns det otaliga glädjeämnen i livet när man faktiskt tänker efter!

Jag skickar denna award vidare till:

Blåbär och mjölk

Casa de Sabina

Galleri M och B

Lilja´s Corner

Nordingården

Skogshörnan

The Secret Garden

Också ni bjuder på glädje i tillvaron med era fina bloggar! :)

Nu byter vi ämne. Det här blev helgens projekt, att tillverka klockor av två gamla fat som jag fyndat på loppis. Det är roligt när man kan göra något helt annat av sakerna än de var tänkta till från början!

Bilderna blev inte så bra eftersom jag tog dem i all hast sent igår kväll och ljuset var inte det bästa…

Detaljbilder från faten.

Det är alltid roligt att prova på något nytt! Resultatet blev två unika klockor som man garanterat är ensam om!

I all min ensamhet…

Här sitter jag i all min ensamhet och ska äntligen försöka få ihop ett litet inlägg. Jag verkar lida av värsta bloggtorkan just nu… Inte var det egentligen meningen att det skulle bli en så här lång bloggpaus, men har inte riktigt haft någon inspiration att varken blogga eller fota och så har inte tiden räckt till heller… Jag vet faktiskt inte vart dagarna tagit vägen! Jag har nämligen varit ensam hemma den här veckan för min man är på kurs i södra Finland, och jag som trodde att jag skulle ha massor av tid att sitta och blogga då… Men det har jag då rakt inte haft! Bland annat är det två vildbasare till hundar som pockat på både min uppmärksamhet och mitt motionssällskap, och eftersom jag måste gå ut med dem en åt gången (båda två orkar jag inte…) har det tagit en hel del tid. Ibland har det nästan känts som om jag fått lite VÄL mycket motion, börjar känna mig riktigt mör i både armar och ben!

Ikväll kommer min man hem igen, det ska bli riktigt skönt. För visst har det varit både tomt och tyst i huset när han varit borta… Hundarna är ju inte precis så bra på att svara på tilltal! ;) Det är nog riktigt nyttigt att vara ifrån varandra lite emellanåt, då uppskattar man varandras sällskap desto mer sen när man ses igen!

Vädret är verkligen trist och dystert just nu. Saknar de fina soliga dagarna vi hade i början av veckan. Igår snöade det t o m, den varan tycker jag det får vara nog av för den här vintern nu. Så det så. Svårt att tro att det snart är april, för så här brukar det verkligen inte se ut då! Och så drar det ihop sig till påsk också. Hade tänkt ta in lite fina kvistar till påsk, men det är så mycket snö överallt så det är svårt att komma åt. Så kvistarna är kvar där ute… Brukar inte pynta så värst mycket till påsk, det är ju ändå frågan om bara några dagar och så är vi ändå borta en del av påsken så då är det egentligen ganska onödigt att släpa fram så mycket pynt. Men lite påskägg hade jag tänkt hinna pyssla till, kanske jag hinner göra det nu i helgen?

Önskar er en trevlig helg, ta hand om era nära och kära!

Ett litet livstecken…

Jag vet att jag varit väldigt osynlig i bloggvärlden den senaste tiden. Ibland har jag kikat in till er som hastigast, men vi har haft så mycket på gång att det varken blivit några inlägg eller kommentarer för min del. Men jag har inte glömt bort er! Så nu tänkte jag försöka knåpa ihop ett inlägg så ni ser att jag fortfarande lever.

Som sagt har vi haft och har en massa på gång just nu. Vi fick äntligen vårt loppisbord, som vi bokade redan i början av januari, i lördags, och det har upptagit en stor del av min tid. Att prissätta sakerna och sätta fast prislapparna är en arbetsdryg syssla. Redan i lördags när vi höll på att plocka upp sakerna på loppis gick de första sakerna åt, bl a en förfärlig väska som jag fått av en bekant för ett par år sen och aldrig skulle ha kommit på tanken att använda sen. Den har redan hunnit vara med på loppis ett antal ggr så det var skönt att den äntligen hittade en ägare! Hoppas damen som köpte den är nöjd med sitt fynd, hon verkade gilla stilen med “fejk-diamanter”!

Sen så har jag gått och blivit ägare till en vävstol! Jag hittade den via en annons på nätet och slog till direkt när vi varit och tittat på den. Den var verkligen ett fynd till det priset, hade blivit erbjuden att köpa en annan vävstol till det tredubbla priset och det tyckte jag var alldeles för dyrt när det ändå var frågan om en begagnad vävstol. Så jag får verkligen vara nöjd med mitt fynd. Bara jag får igång väven ska det bli så roligt att väva igen! Jag vävde mycket innan jag flyttade hit, men sen dess har jag inte haft någonstans att väva och det är något jag verkligen saknat. Vävstolen står nu i mitt blivande hobbyrum. Allra helst hade jag haft den någon annanstans än där, där den tar upp ganska mycket plats trots att den är av en mindre modell. Men eftersom vi inte har något stort varmt förråd där jag kunde ha den så fick det bli så här tills vidare. Man kan ju alltid hoppas på den där lottovinsten så vi kan skaffa det där fina loftet jag visade här för ett tag sen…

Vintern vill inte riktigt ge sig, den. Det fick vi verkligen uppleva i helgen när vi var norröver hos min mamma. Natten till söndagen snöade det en hel del och det var knappt vi kom fram på kyrkogården på söndagen när vi skulle tända ljus på gravarna… Vissa gravstenar syntes ju knappt, aldrig har jag sett att det varit så mycket snö där tidigare! Och imorse var det –21… Så våren den lyser med sin frånvaro…

Till sist en bild på mitt vårrarangemang som jag gjorde för ett tag sen. Det juliga i mitt jularrangemang hade gjort sitt och har bytts ut mot lite mer vårliga växter. För blir det ingen vår där ute får man väl försöka ordna lite vår här inne istället!

Flickan från ovan

 

 

För en stund sen kom vi hem efter att ha sett filmen “Flickan från ovan” på bio (“The Lovely Bones” är den engelska titeln). Det var en film som verkligen berörde mig. Filmen baserar sig på Alice Sebolds roman “Flickan från ovan” som jag läste för flera år sen. Jag tyckte att  boken var bra och visste genast att jag ville se filmen.

Den handlar om 14-åriga Susie Salmon som våldtas och mördas av deras granne på väg hem från skolan. Om hur hennes familj försöker leva med och hantera sorgen och saknaden efter Susie och den förfärliga ovissheten om vad som hänt henne medan tiden går utan hon inte hittas. Om Susie som uppe från sin himmel ser ner på sin älskade familj och följer dem i sorgearbetet och deras försök att gå vidare i livet.

Filmen berättar på ett finstämt sätt om livet efter detta, i den himmel där Susie befinner sig. En oändligt vacker och förunderlig plats. Därifrån ser Susie sin familj och försöker sträcka ut sin hand till dem. De inser att hon är död, men anar att hon finns kvar hos dem fast hennes rop inte når riktigt ända fram.

Men det är inte bara det vackra som omger Susie uppe i hennes himmel. Där finns även mörka minnesbilder från det som hände henne. Dessutom gör  hennes förtvivlade försök att nå fram till sin familj liksom pojken hon var kär i utan att lyckas  henne ledsen.

Susie ser sin familj i både sorg och glädje. Åren går och till slut närmar sig gåtan sin lösning. Susie hittar den väg hon måste gå och äntligen blir hon fri. Det är tid att hon önskar alla ett långt och lyckligt liv.

Eftersom jag för inte så alldeles länge sedan själv mist en nära anhörig – min pappa- tror jag att den här filmen berörde mig särskilt mycket. Är det så där vackert i livet efter som i filmen? Finns våra nära och kära som gått bort med oss, ser de ner på oss från sin himmel och följer oss på vår väg genom livet, vakar över oss och ser till att vi ska ha det bra? Allt det där hoppas jag, det vill jag tro på. Det är en vacker tanke.

Jag önskar er alla ett långt och lyckligt liv.

Vår nya säng

Suck, vilket väder det är idag! Snön vräker ner och yr runt, det ser riktigt ogästvänligt ut där utanför fönstret. Jag är glad att jag får stanna inomhus och fortsätta att kurera min förkylning som fortfarande inte blivit mycket bättre. Jag är ömsom täppt i näsan eller så rinner det, och ögonen svämmar över och huvudet känns tungt. Oj oj…

Det här är alltså vår nya säng, den som vi ropade in på nätauktion och hämtade hem från Åbo för några veckor sen. En sådan säng hade jag faktiskt funderat på att köpa för flera år sen, men av någon anledning blev det inte av då. Sängen lämnade dock inte mina tankar, och vi hade länge funderat på att skaffa en riktig säng med gavlar istället för bara en “madrass på ben” som vi hade tidigare. Så när den här sängen dök upp på nätet blev jag eld och lågor, den måste vi bjuda på! Maken lade i misstag ett högre bud än han till en början tänkt, och det var nog det som gjorde att ingen bjöd över oss på auktionen. Men 50 € för en hel säng var verkligen inte mycket det heller – när vi var och provade madrasser hade de en likadan sänggavel där, fast i annan färg,  som kostade 350 € – för bara EN gavel!!! Det som däremot kostade en hel del var ju förstås madrasserna, fast vi fick ett bra pris på dem. Det tog några nätter att vänja sig vid de nya madrasserna, och till en början luktade de sjukhus tyckte jag, inte särskilt trevligt… Men nu har lukten gått bort och man har vant sig vid madrasserna. Bäddmadrassen ska förresten vara bra för ryggproblem, och jag tycker faktiskt att det känns betydligt bättre i ryggen nu när jag stiger upp än det gjorde med vår gamla säng.

Den enda nackdelen med den nya sängen är väl att det blev ganska trångt i sovrummet som är ganska litet. Det födde en tanke om att någon gång ta bort skrubben bakom sovrumsväggen och förstora ut sovrummet dit istället, för att få plats med garderober vilket vi nu saknar. Men det är ett projekt för framtiden… Brist på idéer är det i alla fall inte! Undrar om vi någonsin kommer att hinna genomföra alla idéer och planer vi har…

Jag gillar det snirkliga mönstret på metallgavlarna. Det ger sovrummet en romantisk känsla.

Kuddar kan man aldrig ha för många av!

Önskar er alla en skön tisdag!